Revolvermannen som hotar oss alla

Följande  iakttagelse återges i Stig Fredriksons bok ”Ryssland utan Putin” (Carlssons bokförlag). Den utkom 2019 men är i dag ännu aktuellare och ännu mer skrämmande.

I en brittisk medicinsk tidskrift påpekades för några år sedan att den ryske presidenten Vladimir Putin rör sig med ”revolvermannens gångstil”. Han svänger ledigt den vänstra armen när han går, medan den högra hela tiden hålls orörlig nära kroppen. Det resulterar i ett litet snett sätt att gå, med höger axel något framskjuten. Förklaringen, enligt forskarna, är att högerarmen hela tiden ska komma åt revolvern i innerfickan.

Författaren är som säkert bekant en av våra främsta kännare av Ryssland och rysk politik med lång bakgrund som korrespondent i Moskva och som också har skrivit flera böcker i ämnet.

Liknelsen med revolvermannen baseras på Vladimir Putins bakgrund som KGB-agent. Det är också i den vi, enligt Stig Fredrikson, finner förklaringen till både Putins väg till makten och hans agerande i dag. Hans förmåga att dupera och förställa sig var förstås en tillgång som agent, men också under hans politiska karriär.

I dag när de ryska bomberna faller över Ukrainas folk kan det kännas meningslöst att spekulera i vad som rör sig i den ryske diktatorns huvud och hur han kom till makten. Man vill bara ha bort honom.

Men för den som i nyhetsbruset vill ha en förklaring till och en beskrivning av hur han kunde komma till makten och vad han egentligen vill är boken en både lättläst och övertygande berättelse. Den finns fortfarande att beställa.

Stig Fredrikson har också en annan avsikt med boken, som framgår av dess titel. Den sista tredjedelen av boken handlar om hur Ryssland skulle kunna vara utan Putin; friare, fredligare och rättvisare. För att inte tala om vilken lättnad det skulle vara för resten av Europa och världen, kan man tillägga efter de senaste veckornas hemska krigföring.

”Att kritisera Vladimir Putin för att han fört in Ryssland på fel kurs är inte desamma som att kritisera Ryssland eller det ryska folket. Det är fel att sätta likhetstecken mellan Kreml och Ryssland… Det är viktigt att klargöra att det går alldeles utmärkt att kritisera den ryska ledningen och samtidigt älska Ryssland och ryssar”, skriver han i förordet.

Också detta syfte gör boken värdefull samtidigt som den ger en glimt av hopp i dagens mörker.

Tommy Svensson

 

När det fanns hopp om Ryssland

I dag sänker sig mörkret och förtrycket ökar i Ryssland. Kriget mot Ukraina försvaras med de mest absurda argument. Finns det hopp om förändring?

Kanske, det ryska folket har gjort det förr. Jag var utrikeskorrespondent för A-pressen under de dramatiska och historiska förändringarna i Östeuropa och Ryssland 1988-1991.

Hittade några av mina Moskvareportage från den tiden. Det var kallt under demonstrationen i Moskva och jag minns hur en kvinna plötsligt tog av sig sin mössa och satte den på mitt huvud. Sådan var stämning. Sådana kan ryssar vara, om de får vara fria.

 

 

Nyhetsartikel i A-pressen

200 000 moskvabor på marsch för frihet

MOSKVA (Kuriren) Den östeuropeiska revolutionen har nått Moskva.

I den största demonstrationen någonsin ropade i går över 200 000 moskvabor på demokrati och frihet.

Under stort jubel krävde den populäre moskvapolitikern Boris Jeltsin bort med kommunistpartiets maktmonopol och införande av flerpartisystem.

I den väldiga folkmassan på revolutionstorget på Revolutionstorget invid Kreml vajade delrepublikernas fria fanor. På banderollerna krävdes demokrati nu. Deltagarna jublade när flera talare sade att de nu inlett den ”fredliga februarirevolutionen 1990”.

Uppenbart är att medborgarna i Sovjet tagit stort intryck av händelserna i Östeuropa och kräver samma förändringar i sitt eget land.

- Nu är tiden inne. Nu är det vår tur, sade en entusiastisk ung demonstrant till mig.

Demonstrationen visar vilket tryck Sovjetledaren Michail Gorbatjov står inför när han under dagens möte med kommunistpartiets centralkommitté möter sina kritiker, både konservativa och radikala.

Medborgarna nöjer sin inte med interna partireformer. De kräver ett ”normalt” parlament och flerpartisystem.

Och i går skakade Kremlmuren, liksom tidigare i höst Berlinmuren.

Tommy Svensson

 

Leve den nya revolutionen

Krönika i A-pressen. Moskva, 4 februari 1990.

Leve den nya revolutionen. De kom nerför Gorkijgatan, Moskvas Broadway, i ett led som aldrig tycktes ta slut.

De viftade med flaggor, banderoller, ropade slagord, svände in på Marx prospekt och fyllde hela Revolutionstorget vid Kreml-muren.

Över 200 000 moskvabor var på marsch.

Från högtalarna slungades kraven på demokrati och bort med kommunistpartiets maktmonopol – och orden studsade tillbaka från Lenin-biblioteket på andra sidan torget.

Poeten Jevgenij Jevtuschenko lästa med dramatisk stämma en dikt mot fascismen. Men det var mot kommunismen människorna hade kommit för att demonstrera.

Jag såg bara en liten röd flagga. Det stod McDonalds på den.

Så ropade man leve för den fredliga februarirevolutionen. Jag frågade en man bredvid mig om det var 1917 de menade.

- Nej! Nu, här! Februarirevolutionen 1990, sade han upphetsat och pekade mot marken.

Jaha, sade jag och antecknade ”Ny rysk revolution, 4 februari 1990”. Så man inte glömmer.

Lätt omtumlad av att vara vittne till en ny revolution beslutar jag mig för att söka stöd och frid hos ledaren för den gamla.

En andäktig tystnad råder när vi långsamt går runt en himmelsbädd av röd sammet. Lenins ansikte är belyst av en stark lampa. Han är alldeles slät i hyn, skägget är lite glesare än på fotografierna, men han ser förvånansvärt välbehållen ut för sin ålder. Han dog 1924.

De har satt på honom en mörk enkelknäppt kostym, vit skjorta och en blå slips med vita prickar.

Jag tittar på hans slutna ögon och för evigt förseglade läppar. Men när jag böjer mig litet närmare tycker jag mig höra att han vill säga något.

Kanske var det ”förlåt”.

Tommy Svensson

Både texterna förkortade