Slovakien kontroversiell EU-ordförande

Blogg 160706

Den slovakiske premiärministern Robert Fico är det svarta fåret bland Europas socialdemokrater. Hans parti Smer har till och med varit avstängt från det socialdemokratiska Europapartiet för samarbetet med landets högernationalister.
Nu är Slovakien ordförandeland i EU under det kommande halvåret.

Den kontroversielle Fico vill ha en ledande roll när EU nu ska staka ut framtiden efter Storbritanniens beslut om utträde. I flyktingpolitiken är han Stefan Löfvens raka motsats.

Smer har under de senaste tio åren varit Europas mest framgångsrika socialdemokratiska partier med valresultat runt 40 procent. Men partiet har utsatts för hård kritik av andra s-partier, särskilt av de svenska socialdemokraterna som velat utesluta det ur den europeiska s-familjen.

Efter sin valseger 2006 valde Smer att bilda regering tillsammans med det extrema högernationalistiska nationalistpartiet SNS. Det ledde till att partiet utestängdes för det europeiska partisamarbetet, men två år senare fick det komma tillbaka.

I valet i vintras fick Smer knappt 30 procent men fortsätter samarbetet med SNS. Mer uppmärksammat var att ett nazistiskt parti tog sig in i parlamentet.

Robert Fico har gjort sig känd för sina hårda uttalanden mot islam, som han anser ”inte har någon plats i Europa”, och landet vägrar att följa de beslut EU har träffat om en omfördelning av flyktingar. Han har till och med anmält beslutet om en jämnare fördelning till EU-domstolen.

Slovakien är med sina drygt fem miljoner invånare ett av EU:s mindre medlemsländer. Men genom det så kallade Visegrad-samarbetet med Ungern, Polen och Tjeckien har man större tyngd. Men samtliga länder styrs av mer eller mindre populistiska regeringar - till höger och vänster - och utmanar både Bryssel och länder som Tyskland och Frankrike.

Visegrad-gruppen framträder nu som en stark förespråkare för ett mer begränsat och i huvudsak mellanstatligt EU-samarbete. Fico vill rent av avskaffa EU-kommissionen i dess nuvarande form. Därför ses det som en markering att han kallat till toppmöte i september om EU:s framtid i huvudstaden Bratislava, och inte som brukligt är i Bryssel.

Robert Fico och hans regering har sagt att de ska utöva ett pragmatiskt ordförandeskap, och driva frågor som handelsavtalet med USA, energiunionen och gemensamma regler för den digitala marknaden. Men med tanke på de hårda motsättningarna om flyktingpolitiken och i synen på det fortsatta samarbetet kan det bli en stormig tid för Slovakien vid EU:s roder.

Brittiskt kaos efter Brexit-seger

Blogg 160701

- Jag vill fråga David Cameron vilken plan de har nu. Vad är det britterna vill ha som alternativ?

Det sade statsminister Stefan Löfven inför veckans historiska toppmöte om det brittiska utträdet ur EU. Men varken han eller de övriga regeringscheferna fick något svar av den brittiske premiärministern. Det finns ingen plan.

Inför den brittiska folkomröstningen den 23 juni, som vanns av den sida som vill lämna EU, spekulerades det om att en nej-seger skulle sätta hela EU i gungning. Men det blev i stället Storbritannien som fick uppleva en ekonomiskt och politisk baksmälla.

Som väntat ledde nejsegern till kraftig försvagning av pundet och nedgång på börserna runt om i världen. Mindre väntad var det politiska sammanbrottet. Landet är som ett skepp ute på okänt vatten och ingen håller i rodret, sammanfattade affärstidningen Financial Times.

Premiärministern annonserade sin avgång så snart som resultatet stod klart. Den främste företrädaren för lämna-sidan Boris Johnson hördes knappast av, som om han plötsligt fått kalla fötter.

Ett par dagar senare meddelade han överraskande att han inte kandiderar som ny partiledare och premiärminister. Han drog ett tungt lass som kampanjlok, men hade inte partiets stöd att vara den som leder utträdet.

Även oppositionspartiet Labour drogs med i kaoset. Partiledaren Jeremy Corbyns ställning försvagades kraftigt när åttio procent av parlamentsgruppen uttalade sitt missnöje med honom.
Anledningen var att han ansågs ha fört en svag kampanj och oro inför ett eventuellt kommande nyval. (Se artikel nedan)

Så vad händer nu?

De kvarvarande 27 EU-länderna enades om att ge Storbritannien en tids andrum innan landet behöver lämna in sin ansökan om utträde. Det brittiska konservativa regeringspartiet har å sin sida tidigarelagt valet av ny partiledare och därmed ny premiärminister till den 9 september.

Första därefter kan de ytterst komplicerade förhandlingarna om det brittiska utträdet inledas. Man har två år på sig att gå igenom tiotusentals lagtexter och avtal. Men den ännu svårare frågan tycks vara vad britterna vill ha istället.

Tydligen tror fortfarande de tongivande politikerna på lämna-sidan att britterna fortfarande ska ha full tillgång till rättigheterna på den inre marknaden, men inga skyldigheter. En tanke som helt avvisas av såväl Stefan Löfven som Tysklands Angela Merkel.

- Lämna-sidan står utan alternativ, och det är beklagligt, sade Stefan Löfven efter EU-toppmötet.

Ledarkris också i Labour

Blogg 160701

 

 

Den politiska krisen i Storbritannien efter lämna-sidans seger i folkomröstningen om EU har även drabbat oppositionspartiet Labour.

Den vänstersinnade partiledaren Jeremy Corbyn har aldrig varit omtyckt bland partiets parlamentsledamöter. Men nu är missnöjet så utbrett att frågan är om han kan sitta kvar.

Efter nederlaget i omröstningen, Labour stod för att vara kvar i EU, kom ett strömavhopp från partiets så kallade skuggregering. Motivet var att Corbyn, som är gammal EU-motståndare, ansågs ha fört en halvhjärtad kampanj och att han inte är rätt person att leda partiet i nästa val.

Särskilt allvarligt var att så många av partiets arbetarväljare röstade för utträde. Dessutom visade en intern rapport att häften av Labourväljarna inte visste vilken sida partiet stod på.

I en förtroendeomröstning bland partiets 250 parlamentsledamöter röstade hela 172 mot Corbyn och bara 40 för (övriga avstod eller var frånvarande). Men omröstningen är bara symbolisk eftersom man inte fört fram någon motkandidat.

Jeremy Corbyn tänker inte avgå och hänvisar till att han har starkt stöd bland partiets medlemmar och sympatisörer. Han valdes med över 60 procent bara för tio månader sedan.

För att sparka honom krävs för det första att femtio parlamentsledamöter nominerar en annan kandidat. Det förefaller inte vara så svårt om man bara kan enas om namn. Vice partiledaren Tom Watson och Angela Eagle, en av dem som nyligen hoppade av skuggregeringen, är namn som nämns.

Därefter går ärendet till partistyrelsen, där Corbyn-anhängarna är i majoritet. som bestämmer om regler och tidpunkt för en medlemsomröstning. Med tanke på Corbyns starka ställning bland gräsrötterna kan det mycket väl sluta med att han vinner även denna gång.

Frågan är om Labour i så fall kan hålla ihop och klara ett nyval, som många tror att den nya premiärministern kommer att utlysa.

Britterna kan bli största förlorarna

Blogg 160624

 

 

Den brittiska folket har röstat för att lämna EU. Med ett valdeltagande på över sjuttio procent, högre än vid förra årets parlamentsval, går det inte att ifrågasätta legitimiteten i utgången. Premiärminister David Cameron spelade högt och föll tungt.

Nu väntar en lång tid av förhandlingar, präglad av politisk och ekonomisk osäkerhet. Britterna riskerar att bli de största förlorarna, men konsekvenserna kan bi stora även för hela EU.

Framför allt är det en seger för den nationalistiska falangen inom det regerande konservativa partiet och det EU-kritiska Ukip, vars ledare Nigel Farage länge drivit kravet på utträde. Avgörande var sannolikt den hårda kampanjen mot invandringen från andra medlemsländer i EU, framför allt Polen.

 Resultatet måste också ses mot bakgrund av den EU-fientlighet som både högerpolitiker och stora delar av pressen piskat upp under många år. Tabloidpressen är ökänd för sin osakliga och grovt överdrivna propagande mot EU och "Bryssel".

Det går inte heller att som premiärminister David Cameron under en lång tid konsekvent kritisera såväl grunderna för  samarbetet som EU:s institutioner och andre medlemsländer, för att sedan under några korta kampanjveckor försöka övertyga väljarn aom att detta samarbete är livsviktigt och nödvändigt för landet. Det uppfattades av många med rätta som hyckleri.

David Cameron drev fram omröstningen av inrikespolitiska skäl. Han ville få stopp på årtionden av internt EU-käbbel inom det egna partiet.Han ville hindra väljarflyktien till Ukip.

Nu står han där som den store förloraren. Britterna ska inte bara lämna EU, landet står också inför en uppenbar risk att splittras. Både i Skottland och Nordirland reses nu starka krav på att lämna Storbritannien - och söka egna medlemskap i EU.

Frågan är om någon politiker i modern tid spelat så högt och förlorat så mycket som David Cameron.