Den brittiska folket har röstat för att lämna EU. Med ett valdeltagande på över sjuttio procent, högre än vid förra årets parlamentsval, går det inte att ifrågasätta legitimiteten i utgången. Premiärminister David Cameron spelade högt och föll tungt.
Nu väntar en lång tid av förhandlingar, präglad av politisk och ekonomisk osäkerhet. Britterna riskerar att bli de största förlorarna, men konsekvenserna kan bi stora även för hela EU.
Framför allt är det en seger för den nationalistiska falangen inom det regerande konservativa partiet och det EU-kritiska Ukip, vars ledare Nigel Farage länge drivit kravet på utträde. Avgörande var sannolikt den hårda kampanjen mot invandringen från andra medlemsländer i EU, framför allt Polen.
Resultatet måste också ses mot bakgrund av den EU-fientlighet som både högerpolitiker och stora delar av pressen piskat upp under många år. Tabloidpressen är ökänd för sin osakliga och grovt överdrivna propagande mot EU och "Bryssel".
Det går inte heller att som premiärminister David Cameron under en lång tid konsekvent kritisera såväl grunderna för samarbetet som EU:s institutioner och andre medlemsländer, för att sedan under några korta kampanjveckor försöka övertyga väljarn aom att detta samarbete är livsviktigt och nödvändigt för landet. Det uppfattades av många med rätta som hyckleri.
David Cameron drev fram omröstningen av inrikespolitiska skäl. Han ville få stopp på årtionden av internt EU-käbbel inom det egna partiet.Han ville hindra väljarflyktien till Ukip.
Nu står han där som den store förloraren. Britterna ska inte bara lämna EU, landet står också inför en uppenbar risk att splittras. Både i Skottland och Nordirland reses nu starka krav på att lämna Storbritannien - och söka egna medlemskap i EU.
Frågan är om någon politiker i modern tid spelat så högt och förlorat så mycket som David Cameron.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar