fredag 3 mars 2023

 

 

Fin bok om arbetarnas poet och förkämpe

 Carl Sandburg var svenskättlingen som skrev och sjöng om den amerikanska verklighetens folk; om arbetarna, immigranterna, de trötta, de utslitna. Han var luffare, socialistisk agitator och organisatör, journalist och författare. 

Han var känd och tycks ha känt alla – författarkollegor som Jack London, Ernest Hemmingway och Harry Martinson, sångare som Woody Guthrie och Bob Dylan, presidenter från Theodor Roosevelt till John Kennedy och svenska socialdemokratiska ledare från Hjalmar Branting till Tage Erlander och han citerades av Olof Palme.

Om denna märklige och imponerande man har Pierre Schori skrivit en mycket läsvärd och nyansrik bok. Det är först och främst en biografi över Carl Sandburg som föddes 1878 i den lilla staden Galesburg i Illinois, barn till svenska invandrare. 

Socialdemokratin i USA

Men det är också en berättelse om den rovgiriga amerikanska kapitalismen och den i motvind kämpande arbetarrörelsen, framför allt under det förra seklets första årtionden. Frågan som Pierre Schori liksom många andra ställer är varför den demokratiska socialismen eller socialdemokratin aldrig fått fäste i USA. 

Avgörande vid sidan av det vi kan kalla den individualistiska amerikanska drömmen var nog det Schori kallar ”ett klasskrig från ovan”, det vill säga brutalt krossande av fackföreningar under 1920- och 1930-talet.

”Att vara socialist i USA har aldrig varit lätt,” skriver Schori.  Men han slår fast att de ideologiska skillnaderna inte var stora mellan de amerikanska och de svenska socialisterna. ”De blev inte revolutionärer, vare sig i Sverige eller i USA, de valde den möjliga reformismens väg, valsedel i stället för vapen”. Per Albin Hanssons folkhemsideal fick sin motsvarighet i president Franklin Roosevelts ”New Deal”.

Carl Sandburg valde så småningom likt efterföljare som Michael Harrington och Bernie Sanders att verka inom det demokratiska partiet. Det närmste vi kommer socialdemokratin i dag är Joe Biden, ”the working class Joe”.

Fredsbudskap

Boken är som sig bör smyckad med en mängd exempel på Sandburgs poesi. 

Så här lyder de avslutande raderna (här i rak följd) i dikten ”Revolver”: ”Och inget i den mänskliga visdomen består så underligt starkt som den gamla tron att Gud alltid står på samma sida som dem som har flest revolvrar.”

I boken återges en rad strofer från Sandburgs kanske mest kända verk ”The People, Yes”. 

Mest citerade är de rader som handlar om den lilla flickan som såg sin första militärparad och frågade:

Vad är det där för ena?”

”Soldater”

”Vad är soldater?”

”De är till för kriget. De slåss och var och en försöker döda så många på den andra sidan som han kan.”

Flickan stod tyst och tänkte.

”Vet du vad…Jag vet kanske något?”

”Okay, vad är det du vet?”

”En dag kommer de att starta ett krig och ingen kommer.”'

Såg verkligheten underifrån

I samma samling finns också denna strof:

De arbetslösa/utan del i detta samhälle/utan jobb eller hem/på marsch utan att veta vart (…) de faller in i dammig, rörig poesi.

Med biografin över Carl Sandburg har Pierre Schori uppfyllt en fyrtioårig dröm, skriver han i efterordet.

Det tackar vi för.

Tommy Svensson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Är lobbyistfesten slut nu?

Det har varit strålande tider för lobbyister och välfärdsspekulanter de senaste decennierna. Sverige har inte bara varit en öppen marknad fö...