Starkt om svenska statens övergrepp

 

I boken ”Straff”, som är andra delen av Ann-Helén Laestadius Sàpmitrilogi, får vi följa en grupp barn på en så kallad nomadskola i mitten av femtiotalet. Det är en skakande läsning om förnedring, våld och pennalism. Det är öppen rasism i Sverige för inte så länge sedan.

De samiska barnen tvingades gå i särskilda internatskolor från sju års ålder. De fick bara komma hem till jul och under sommarlovet. De togs ifrån sitt språk, sin kultur, ja till och med namnen kunde ändras.

 I en passus i boken får vi läsa hur ett av barnen, Jon-Ante, i samband med en myndighetsinspektion reagerar på detta:

” Jon-Ante kunde inte riktigt få ihop det där. De skulle vara lappar men ändå fick de inte tala samiska i skolan. Och de fick lära sig att joiken var syndig men ändå skulle de ha på sig koltar när det kom besök.”

I boken varvas kapitlen om det grymma livet i skolan med berättelser om hur detta påverkade barnen som vuxna, trettio år senare. Några skäms och försöker dölja sitt ursprung, andra lever vidare med trauman som förmörkar livet.

I bokens filmiska slut finns ändå scener av hopp och kraft, ett ljus i mörkret vill författaren förmedla.

Boken är en fristående uppföljare till ”Stöld” som utkom 2021 och som handlar om tjuvjakten på samernas renar och myndigheternas ointresse för dessa hatbrott. 

Böckerna kan mycket väl läsas fristående från varandra. Det är angelägna, dramatiska och välskrivna böcker som grep mig djupt.