När Sverige var järnhård diktatur

 

Behövs ännu en bok om Karl XII?

Den frågan ställer författaren Magnus Västerbro i sin nya bok ”Tyrannens tid. Om Sverige under Karl XII” (Albert Bonniers förlag, 2021).

Han svarar själv att det ”saknades en berättelse om denna tid som inte sätter kungen själv i centrum.” Han vill rikta ”fokus åt ett annat håll – mot det vardagliga livet i Sverige”.

Konungen blir närmast en skuggfigur, en krigsgalen despot som enväldigt styr riket från fronten, vare sig det är i Polen, Baltikum, Ryssland eller Ukraina. Regera på distans skulle vi kanske säga i dag.  

Vi får följa en rad personer, somliga i kungens närhet men framför allt vanligt folk som man säger idag, och deras öden under de drygt tjugo åren som med bokens titel verkligen förtjänar att kallas ”Tyrannens tid”.

Det är en bild av en stormakts  förfall. Ett krigstrött folk som plågas till det yttersta. Soldathustrun Elin Jonsdotter hänger sig i fäboden redan när kriget bryter ut. Anders Erssonfrån Hemsjö i Västergötland hugger av sig fyra fingrar med en yxa för att slippa kriget. En rad andra gripande människoöden får vi följa i boken.

Och så de som vågade säga emot. När Karl XII kröntes bara 15 år gammal utbrast prästen Jacob Boëthius i Mora under en predikan ”ve dig, du land vars konung är ett barn”. Han fängslades och dömdes till döden, omvandlat till livstidsstraff. När Johan Schönheit, oklart ursprung, kritiserar överheten i en bok döms han till döden.

 Kungen beordrar ständigt fler soldater och kräver mer skatter uppenbarligen utan några tankar om det lidande som folket får utstå. Mot slutet av sin tid utbrister han: ”Jag förväntar mig inte folkets kärlek, jag kräver deras lydnad”.

 Så längst ner på sidan 387 konstaterar författaren lakoniskt: ” Och så dör han. Och allt faller samman.”

 En utländsk besökare skriver: ” Aldrig har ett folk visat större glädje över förlusten av sin furste.” Och Erik Benzelius, en av de personer vi får följa i boken, skriver i december 1718:

”Enväldet är borta”.

Så blev det också, för en tid. De kommande åren kallas frihetstiden.

Magnus Västerbro tvekar inte att kalla Karl XII för en tyrann, en envåldshärskare. Här ser han också paralleller med vår tid.

”Där finns till exempel den tidlösa kulten av starka ledare. I början av 1700-talet vördades ju Karl XII på ett sätt som påminner om hur man i dag hyllar ledarna i länder som Kina, Syrien och Nordkorea (fast han råkar skriva Sydkorea, vilket rimligen är ett tryckfel). Kampen mellan demokratiska krafter och diktatoriska är också i högsta grad aktuell.”

Så blir hans bok om Tyrannens tid för 300 år sedan också en bok om vår samtid. Magnus Västerbro har skrivit en bok som jag varmt rekommenderar.

Tommy Svensson