Bara två gånger under hela USA:s historia har ett ledande parti nominerat en kvinna som kandidat till posten som president. Hillary Clinton var den första och Kamala Harris den andra, båda för Demokraterna.
Deras motståndare råkade i båda fallen vara Donald Trump. Mannen som nu åter blir landets president, nu med nästan oinskränkt makt.
Är den högsta posten i praktiken stängd för kvinnor? I alla fall denna gång visar undersökningar att väljarna ville ha ”en stark man”. Det var en utbredd uppfattning, också bland kvinnor, att det inte passar med en kvinna som president och överbefälhavare.
Men visste de att de i praktiken kanske valde en diktator?
Uppenbart är att kvinnor och män bedöms på olika sätt.
Hade Hillary Clinton och Kamala Harris kunnat uppträda lika arrogant, oförskämt och lögnaktigt som Donald Trump gjorde mot dem? Naturligtvis inte. Bara frågan är absurd.
När Hillary Clinton sommaren 2016 utsågs till Demokraternas presidentkandidat hade hon utkämpat en lång och bitter intern strid mot uppstickaren och socialisten Bernie Sanders.
I presidentvalet fick hon flest röster, men förlorade ändå mot Trump på grund av elektorssystemet. Så hon var nära.
Men den mobbning hon utsattes för i valkampanjen var något helt unikt till och med i amerikansk politik.
I sina memoarer skriver hon att hon försökte hålla sig lugn inför Trumps alla sexistiska provokationer. Hon ville skrika åt honom att ”gå härifrån” när han vandrade runt och bakom henne på scenen. Men hon höll igen. Kvinnor ska inte skrika – då är de hysteriska. Men männen kan gorma som de vill.
I år var det vice presidenten Kamala Harris som skulle spräcka det omtalade glastaket. Hennes väg till nomineringen var den motsatta. Hon kastades in i slutskedet, utan att kunna förankra sin kandidatur och slipa sina argument i interna provval.
Ansvaret för detta kommer nog att läggas på president Joe Biden som frångick sitt löfte att bara sitta en mandatperiod. Han skulle vara en övergångspresident, sade han. Och varför slog ingen i den inre kretsen larm om presidentens hälsotillstånd i god tid?
Med tanke på förutsättningarna gjorde Harris ändå en stark kampanj, särskilt i den enda debatten mot Trump. Men hon kunde inte ge övertygande besked i de frågor som engagerade väljarna mest, ekonomin och prisstegringarna samt migrationen. Det är svårt att se att hon ska kunna leda Demokraterna inför kommande val, närmast till kongressen om två år.
Demokraternas förlust följer samma mönster som vi sett i land efter land, också i vårt. Regeringar faller på grund av missnöje med de negativa ekonomiska effekterna av pandemin och kriget i Ukraina, det gäller både höger- och vänsterregeringar.
I USA har Republikanerna nu kontroll över såväl Vita huset som Senaten och Representanthuset. Demokraterna har en läxa att göra. Och kvinnorna fortfarande ett glastak att krossa.
Det sades inför valet att utgången skulle avgöras i vilken mån Demokraterna skulle kunna mobilisera kvinnorna och Republikanerna männen.
Valet blev en bekräftelse på att det skett en grundläggande strukturell förändring i de båda partiernas väljarunderlag. Känt sedan tidigare var att Republikanerna, eller snarare Trumps Maga-rörelse, hade gjort stora inbrytningar bland vita arbetarväljare.
Nu skedde samma sak bland både svarta och latinos, särskilt bland unga män. Det chockade många inom Demokraterna. Den så kallade Obama-koalitionen föll samman.
Demokraterna dominerade i storstäderna och i högre utbildade väljargrupper. Donald Trump svepte hem landsbygden och de mindre städerna.
Det har skett en extrem polariseringen de senaste åren. Aldrig har det politiska gapet mellan höger och vänster i det amerikanska samhället varit så stort som i dag. Demokraterna är inga änglar men det är framför allt den populistiska högern – med Trumps Maga-rörelse som folklig bas i spetsen - som drivit på och tänjt gränserna för det som är acceptabelt.
Trump försökte till och med behålla makten genom ett försök till statskupp när han förlorade valet 2020 mot Joe Biden. De ledande republikanerna tog sin hand ifrån honom, men ganska snart var han förlåten. De behövde Trump mer än han behövde dem.
Trots att valet är över är ovissheten om vad som ska hända är lika stor som innan valet. Alla experter rycker på axlarna. Vi får vänta och se.
Men om två månader Trump tar över Vita huset. Då kan han sälla sig till sina kompisar, de andra ”starka männen”, Vladimir Putin i Ryssland och XI Jinping i Kina. I Europa har han Ungerns Victor Orbán som bundsförvant, och fler finns i kulisserna.
Oroliga tider väntar USA och världen.
Tommy Svensson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar