Hur står det till med glädjen i dag?

2024-10-07

  Titeln är uppfordrande och optimistisk, men det är omslagsbilden som är bokens ursprung. Utan fotot, ingen bok. I alla fall enligt författaren själv, Torbjörn Flygt.

  Vi ser i förgrunden en sprudlande Olof Palme och en glatt skrattande dam i tidstypisk kappa och hatt. Platsen är ett fullsatt Malmö stadion (35 000) och det är den 19 augusti 1973. Fotograf är Pierre Mens.

  Det är Socialdemokraternas valupptakt och någonstans uppe på läktaren sitter författaren själv, nio år gammal.

  Vad är det för bok han har skrivit?

  – Jag vet inte, svarar han när jag lyssnar på hans presentation på Bokmässan i Göteborg.

  – Det är i alla fall ingen roman som jag brukar skriva.

  Nej, det är heller ingen tegelsten, blott 140 sidor. Men det är ett tidsdokument som omslagsbilden. Ett antal nedslag i Sverige när det eftersträvade folkhemmet kanske nådde sin kulmen.

  Ett genialt grepp i boken är att låta utdrag ur Palmes tal – enligt författaren ett av hans allra bästa – inleda flera av kapitlen. Inte bara som referens. Hans avslutning är också bokens titel:

  ”Låt oss gå ut med glädje för att gemensamt föra socialdemokratin till seger den 16 september. Låt oss gå ut med glädje”

  Men det blev en märklig avslutning på valrörelsen. Kungen låg döende på ett lasarett i Helsingborg. I Stockholm utspelades ett råndrama på Norrmalmstorg. I Chile störtades den demokratiske presidenten i en militärkupp.

  Dessutom slutar valet oavgjort. Socialdemokraternas 45 procent räckte inte till seger, men Palme fick fortsätta i tre år till under den så kallade lotteririksdagen.

  För dem som var med på den tiden – och det var vi väl alla i Onsdagsklubben – är Flygts beskrivning av valupptakten på stadion, Palmes tal och personerna som var där att gå minnenas allé: Tage Erlander, Gunnar Sträng, Torsten Nilsson, Sten Andersson, Monica Zetterlund och MFF-basen Eric Persson ”I Malmö spelar vi blått, men röstar rött”. (Mest män var det ju då.) Rolig och nostalgisk läsning är det. Ja, det är bara att bejaka det.

  Kapitlen om Palmes tal och den optimism och frejdighet inom socialdemokratin som författaren förmedlar är för mig den starkaste delen i boken.

  När Flygt gör andra nedslag för att fånga tidsandan skriver han om Bosse Larssons hörnor, Jacques Werups dikter och planerna på Öresundsbron. Det är också läsvärt men gör att boken spretar.

  Kul och tänkvärd läsning är dock avsnittet om Författarförlaget. Alla vi som köpte deras böcker på den tiden det begav sig påminns om att det kan vara svårt att vara idealist och försöka stå upp mot kapitalismens marknadskrafter. I dag ägs förlaget av Storytel.

  Frågan om 1973 var höjdpunkten på socialdemokratins samhällsbygge och om vi därefter har åkt politisk rutschkana får varje läsare själv ta ställning till. Boken leder till viktiga frågor om tillståndet i dag, både för Sverige och för socialdemokratin.

  Att vi lever i en annan tid nu står i alla fall klart.

Tommy Svensson