De störtade en diktatur, Rumänien julen 1989

En officer och en student. Tillsammans har de störtat en diktator  

Reportage från Rumänien december 1989 

För i dagarna 30 år sedan störtades den kommunistiska diktaturen i Rumänen. Det blev kulmen, och ett blodigt avslut, på den dramatiska hösten 1989 då Europas politiska karta ritades om. Jag var på plats i Bukarest och rapporterade för A-pressen under julveckan 1989.

Detta är en artikel inifrån radio- och tevehuset som hade intagits av revolutionsstyrkorna. Jag hade tagit mig dit och fick intervjua några av de centrala personerna i Nationella räddningsstyrkan som den upproriska koalitionen kallade sig.

 

 - Studenterna startade revolutionen och vi avslutade den, säger den rumänske kaptenen Mihai Lupoiu, som var den förste officer som gick över till de demonstrerande ungdomarnas sida.

- Jag deserterade, säger han lugnt. Och så ger han studentledaren Vasile Heaesa en segerkram.

Kapten Lupoiu säger det inte själv, men utan tvivel var hans beslut av avgörande betydelse för den fortsatta händelseutvecklingen.

- Det var viktigt att en officer syntes i teverutan och kunde ge revolutionen sitt stöd. Annars hade inte människor, och framför allt inte soldaterna, vågat lita på att armén skulle stå bakom upproret, säger han.

Radio- och tevehuset - revolutionens hjärta

Sedan första revolutionsdagen har han inte lämnat radio- och tevehuset. Det var och är fortfarande revolutionens hjärta och ledningscentral.

Huset bevakas ännu av soldater och stridsvagnar. Jag får gå igenom fem säkerhetskontroller innan jag släpps in i studiolokalerna. Folk springer omkring, en direktsändning förbereds till Moskva. Alla, till och med den sovjetiske tevejournalisten har revolutionens arrmbindel på sig.

Här fanns redan under de inledande dagarna av upproret Nationella räddningsfrontens ledning och det som skulle bli stommen i den nya regeringen. Härifrån kunde de nå ut till folket med sitt budskap.

Men man stod under ständigt angrepp från Securitate, den störtade diktatorn Ceausescus säkerhetsstyrkor. Striderna pågick till och med inne i tevehuset. Infiltratörer mördade folk i korridorerna.

Kapten Lupiou stod beväpnad inne i studion och vaktade dörren under sändningarna.

- Hade någon försökt att ta sig in hade jag skjutit, säger han bestämt.

- Revolutionen var helt spontan, det fanns ingen plan eller grupp bakom det hela. Och armén visade att man var på folkets sida, säger studentledaren Vasile Heasesa, som jag också träffar i radio-och tevehuset.

De båda revolutionsledarna - officeren och studenten - sitter framför det fria Rumäniens symbol - den blågulröda nationsflaggan med det kommunistiska emblemet i mitten bortklippt.

Telefonkontakt med Gorbatjov

Båda två tillhör nu landets högsta ledning - Nationella räddningsfrontens råd. Det har övertagit parlamentets roll i väntan på de fria val som ska hållas i april.

Kapten Lupoiu slår bestämt fast att Rumänien även i fortsättningen ska tillhöra Warsawapakten. Den nya ledningen har stått i telefonkontakt med Sovjetledaren Michail Gorbatjov.

- Han var mycket bestämd på att Sovjet skulle hålla sig utanför. Han erbjöd oss humanitär hjälp, och sade att det aldrig skulle bli tal om att sända soldater eller vapen.

Var upproret mot Ceausescu eller mot kommunismen?

Studenter och militärer omfamnar varandra , men hur länge kan den enigheten bestå?

De båda är överens om att Rumänien ska bli en demokrati med flerpartisystem, att en öppen debatt och dialog är viktigt. Men om framtiden för kommunistpartiet, som de båda tillhör, har de olika syn.

Jag frågar om revolutionen riktade sig emot det kommunistiska styrel eller enbart Ceausescudiktaturen.

Kapten Lupoiu svarar snabbt:

- Mot Ceausescu och absolut inte mot kommunistpartiet. Partiet kommer även i framtiden att ha en stark ställning.

Han säger att han svarar för båda två, eftersom han behärskar engelska bäst.

Men den unge Heasesa ler och säger stillsamt:

- Kommunistpartiet kommer att spela en väldigt liten roll, åtminstone de närmaste tio åren.

Kapten Lupoiu skyndar sig att säga att han inte menade att censurera sin vän.

Det lilla meningsutbytet belyser en konflikt som kan bli svår att hantera när revolutionsyran väl lagt sig.

Men än så länge kramar alla varandra.

Text: Tommy Svensson Foto: Ingemar Björling