Rumänien 1989 - Vad kommer upp i tö?

Vad kommer upp i tö?

Reportage från Rumänien december 1989

Som ett lekfullt segermonument står en snögubbe med hjälm och spade på vakt på Revolutionstorget i Bukarest centrum.

Men revolutionen var inget snöbollskrig. Och ovisst är vad som kommer upp i tö.

Enligt Nationella räddningsfronten dödades drygt 10 000 människor under upproret mot Ceausescu-diktaturen. Det är ett högt pris, men avsevärt mindre än de 60 000 som först uppgavs. Den siffran sägs nu gälla för Ceausescus tid vid makten.

Kanske dröjer det innan vi får hela sanningen om revolutionens utbrott och omfattningen av striderna.

En annan fråga: Vad gjorde det rumänska folket egentligen revolution mot - diktatorn Ceausescu eller det kommunistiska systemet?

Den unge soldaten som deltagit i striderna om Bukarests flygplats tittar förvånat på mig.

-Självklar mot både kommunismen och Ceausesc. För oss var det ingen skillnad.

Han berättar att han grät medan han sköt mot anstormande Securitate-soldater - unga pojkar som han själv. Men han sköt och dödade för att Rumänien skulle bli ett fritt land, fritt från det kommunistiska styret.

Studenterna på universitet ger samma svar. Den hatade diktatorn och kommunistpartiet var så förknippade med varandra att det självklart var mot kommunismen de slogs.

Men när jag beger mig bort till Radio- och tevehuset och samtalar med representanter för Nationella räddningsfronten, landets nya ledning, blir svaren annorlunda.

Den nya regeringens talesman Victor Ionescu betonar visserligen att Rumänien nu är ett demokratiskt land med mänskliga fri- och rättigheter för alla medborgare. Men det betyder inte att revolutionen riktade sig mot kommunistpartiet eller kommunismen som idé.

- I väst har ni inte förstått kommunismens ställning i vårt samhälle, säger han. Glöm inte att många av dem som deltog i revolutionen är kommunister.

Det senare är sant. Många av dem som nu har makten har länge tillhört och gjort karriär i det kommunistparti som knäföll för Ceausescu, "geniet från Karpaterna" och "hjältarnas hlälte".

Därför har de allt intresse av att framställa den folkliga revolutionen som riktad mot en vansinnig diktator och inte mot det system och det parti som frambringade denne despot.

Nicolae och Elena Ceausescu är döda och begravda. Kommunistpartiet förefaller lika livlöst, men det är som om ingen vågar peta på det. Begravt är det i alla fall ännu inte.

Jag frågar vem som efter Ceausescu är kommunistpartiets ledare. Talesmannen Ionescu tvekar en stund, men kommer fram till att det måste vara den nye presidenten och Nationella räddningsfrontens ledare Ion Iliescu.

Sedan rusar han iväg för att vara med i en direktsändning med sovjetisk teve. Jag får följa med in i studion och frågorna från Moskva visar sig till stor del handla om kommunistpartiets situation.

Panelen från Nationella räddningsfronten försäkrar att kommunistpartiet är intakt och kommer att ha en framträdande roll även i framtiden.

Det är inte riktigt vad folket på gatan väntar sig. Och när jag lämnar Bukarest har jag studenten Adam Ileanas ord i öronen.

- Om det visar sig att vi bara ersatt en kommunistregim med en annan gör vi om revolutionen, igen och igen.

Kommentar i efterhand: Siffrorna på antalet döda under upproret angavs senare till cirka 1 200. Kommunistpartiet förbjöds, men många av dess företrädare ömsade skinn och höll sig kvar vid makten. Under de 30 år som gått sedan revolten (mer korrekt än "revolutionen") har Rumänien dessvärre präglats av politisk instabilitet och omfattande korruption.